”Vi lever redan med klimatkonsekvenser”

Jag fick nyli­gen ett e‑mail från en kusin som bor i nor­ra Kalifornien. Ännu en gång hotas hen­nes hus av skogs­brän­der. Hon kan kän­na rökluk­ten från dem, och ser en kus­lig brand­gul glöd vid hori­son­ten. ”Det är som en åter­kom­man­de mar­dröm”, berät­tar hon.

Sådana mar­dröm­mar åter­kom­mer vart vi än tit­tar. När jag för ett tju­go­tal år sen bör­ja­de före­lä­sa och skri­va om kli­mat­för­änd­ring­ar var det svårt att hit­ta bil­der till att illu­stre­ra före­dra­gen. Numera är det sna­ra­re svårt att väl­ja. Förutom den för­ödan­de raden av brän­der i Kalifornien har vi ock­så de som nyli­gen har här­jat i Chile, Sverige, Australien och Ryssland. Vi har ock­så vär­me­böl­jor­na, som den i Europa 2019 som bland annat höll Paris i ett järn­grepp med de högs­ta upp­mät­ta tem­pe­ra­tu­rer­na någon­sin. Och de våld­sam­ma orka­ner som drab­bat Karibien, Japan och Sydostasien har dra­git fram läng­re norrut eller söderut än för­vän­tat, både tidi­ga­re och sena­re under säsong­en, och med en allt­mer destruk­tiv effekt. En före­ta­ga­re på en kon­fe­rens som jag nyli­gen före­läs­te på berät­ta­de att hans fri­tids­hus i Barbados full­stän­digt hade utplå­nats av orka­nen Dorian. ”Hela områ­det såg ut som om det träf­fats av en atom­bomb”, sade han. ”Jag var kli­mat­för­ne­ka­re för­ut. Det är jag inte längre.”

Bombanalogin är tyvärr gans­ka prick­sä­ker. Mänsklighetens utsläpp av växt­hus­ga­ser gene­re­rar vär­me i atmo­sfä­ren som mot­sva­rar fyra Hiroshima-bom­ber var­je sekund. Och vi lever redan med kli­mat­kon­se­kven­ser­na. De senas­te åren – från 2014 till 2019 – har varit de var­mas­te i histo­ri­en. Om det här tillåts att fort­sät­ta i ohej­dad takt kom­mer mar­dröm­men att sta­digt för­vär­ras. Det är insik­ten om det­ta som har fått ut demon­stran­ter på gator­na, ska­kat om poli­ti­ker till att age­ra, om än sent, och dra­git igång ett para­digm­skif­te där inve­ste­ra­re bör­jar ta hän­syn till kli­mat­för­änd­ring­ar när de för­de­lar kapital.

Allt det­ta ska­par en käns­la av att det bråds­kar med ener­gi­om­ställ­ning­en. Världen är redan fullt uppe med att i grun­den för­änd­ra hur vi gene­re­rar och använ­der ener­gi, och över­gång­en sker allt snab­ba­re. Det med­för i sin tur sto­ra ris­ker för före­tag som inte kla­rar av för­änd­ring­en, men ock­så sto­ra möj­lig­he­ter för dem som fak­tiskt gör det.

I förs­ta hand har fokus legat på att mins­ka bero­en­det av fos­si­la ener­gikäl­lor i elnä­tet, vil­ket har fått myc­ket hjälp av de sjun­kan­de kost­na­der­na för för­ny­ba­ra ener­gikäl­lor som sol­cel­ler och vind­kraft­verk. Men nu rik­tas blic­ken även mot områ­den där det är svå­ra­re att mins­ka utsläp­pen, och bland des­sa skul­le jag vil­ja lyf­ta fram två vik­ti­ga sek­to­rer: bygg och transport.

Nyckelsektor ett: Bygg

Enligt EU-kom­mis­sio­nen står bygg­na­der för näs­tan 40 pro­cent av de ener­gi­re­la­te­ra­de kol­di­ox­id­ut­släp­pen och den ande­len kom­mer san­no­likt att öka. IEA, International Energy Agency, tror i sina pro­gno­ser att net­to­ök­ning­en av gol­vy­tan i fas­tig­he­ter var­je år över kom­man­de fyra decen­ni­er (med avdrag för riv­ning) kom­mer att mot­sva­ra hela Japans nuva­ran­de fastighetsbestånd.

Detta bety­der att ener­gi­in­ten­si­te­ten per kvadrat­me­ter mås­te för­bätt­ras med 30 pro­cent under de kom­man­de tio åren för att hål­la tak­ten med Parisavtalet, och att alla bygg­na­der mås­te vara kol­di­ox­id­ne­utra­la år 2050. En del av det­ta kom­mer att upp­nås genom att avveck­la fos­sil­pro­du­ce­rad el och vär­me till bygg­na­der, men det kom­mer ock­så att krä­va en enorm ökning av använd­ning av smar­ta tek­ni­ker för att han­te­ra efter­frå­gan och öka effektiviteten.

Nyckelsektor två: Transport

Här hand­lar allt om elekt­ri­fi­e­ring, och elfor­don blir allt van­li­ga­re på gator­na. På motorut­ställ­ning­en i Frankfurt härom året visa­de till exem­pel Volkswagen sin nya hele­lekt­ris­ka halv­kom­bi, ID3. (Siffran tre står för tred­je eran i utveck­ling­en av ”fol­kets bil”, där den klas­sis­ka bubb­lan var num­mer ett och lika klas­sis­ka Golf num­mer två.)

Dessutom har Volkswagen tagit på sig att göra alla sina for­don helt kol­di­ox­id­ne­utra­la fram till 2050. I det ingår att räk­na utsläpp inte bara när bilen är i drift, utan under hela till­verk­nings- och elpro­duk­tions­ked­jor­na. Att upp­märk­sam­ma utsläpp i hela vär­de­ked­jan är nytt och bety­del­se­fullt, sär­skilt för före­tag som ingår i ked­jan. Och Volkswagen är inte ensam­ma. Daimler har gjort sam­ma åta­gan­de, men häv­dar att hela deras for­dons­flot­ta kom­mer att vara kol­di­ox­id­ne­u­tral ännu tidi­ga­re – år 2039.

Minst lika bety­del­se­fullt är att det­ta inte bara är en euro­pe­isk strä­van. Kina domi­ne­rar mark­na­den för e‑fordon – näs­tan hälf­ten av elbi­lar­na på vägar­na 2018 fanns i Kina jäm­fört med cir­ka 40 pro­cent 2017, medan åter­sto­den för­de­la­des i stort sett jämnt mel­lan Europa och USA.

Det här är en maka­lös utveck­ling, och IEA kal­lar det för en ”sti­gan­de våg” av elfor­don. I ett sce­na­rio de målar upp kom­mer det att rul­la fler än 250 mil­jo­ner elfor­don på vägar­na om bara tio år.

Alla des­sa for­don kom­mer att behö­va till­gång till ladd­sta­tio­ner, vil­ket kom­mer att med­fö­ra kon­se­kven­ser för elför­sörj­ning­en, men med rätt sorts smart nätin­fra­struk­tur kan de poten­ti­ellt ock­så kom­ma att spe­la en vik­tig roll när det gäl­ler han­te­ring av efter­frå­gan och lag­ring. Omfattningen av och tak­ten i omställ­ning­en är och kom­mer för­bli häpnadsväckande.

Det finns ytter­li­ga­re en anled­ning till att des­sa två sek­to­rer är vik­ti­ga. I bör­jan av tex­ten nämn­de jag den san­na åter­kom­man­de mar­dröm­men med de ona­tur­li­ga kli­mat­ka­ta­stro­fer som redan är över oss. De här två delar­na av ener­gi­om­ställ­ning­en visar oss ock­så dröm­men. De plat­ser där vi bor och arbe­tar, och de for­don som trans­por­te­rar oss, är två av de mest syn­li­ga aspek­ter­na av ener­gi­om­ställ­ning­en på indi­vid­ni­vå. De visar tyd­ligt att till­va­ron inte behö­ver bli säm­re bara för att man tän­ker grönt.

World Green Building Council har doku­men­te­rat ett antal fall där för­bätt­rad ener­gi­ef­fek­ti­vi­tet, smar­ta­re använd­ning av dags­ljus och bätt­re inom­hus­kli­mat har lett till att per­so­nal bli­vit såväl mer nöj­da som produktiv.

Detsamma gäl­ler för bilar. De dagar då elfor­don bara var obe­tyd­ligt bätt­re än golf­bi­lar är sedan länge för­bi. På sam­ma motorut­ställ­ning där VW avtäck­te ID3 pre­sen­te­ra­de Porsche ock­så sin nya smäck­ra elekt­ris­ka Taycan, som fick moto­ren­tu­si­as­ter att dregla.

Det här är bara någ­ra få exem­pel, men de visar hur vi genom att lösa kli­mat­kri­sen ock­så byg­ger en värld som är bätt­re att leva, arbe­ta och röra sig i. Dessutom kom­mer ener­gi­om­ställ­ning­en att gene­re­ra bra business.

Gabrielle Walker

Strategiexpert, före­lä­sa­re och moderator