Färre arbetsskador med mikropauser

Att arbe­ta som elekt­ri­ker kan vara fysiskt påfres­tan­de, sär­skilt för nac­ke, armar och knän. De van­li­gas­te orsa­ker­na till över­be­last­nings­ska­dor är enligt Arbetsmiljöverket lång­va­rigt arbe­te med armar­na över axel­höjd, repe­ti­tivt arbe­te, knä­stå­en­de och lyft av mate­ri­al under tju­go kilo.
– Flera arbets­mo­ment kan orsa­ka ska­dor om man gör dem under läng­re peri­o­der utan pau­ser. Forskningsvärlden är över­ens om att arbe­te över axel­höjd ökar ris­ken avse­värt. Det sät­ter stor belast­ning på nac­ken som behö­ver vara bak­åt­böjd över lång tid, säger Sofia Billger, legi­ti­me­rad fysi­o­te­ra­peut i Kungsbacka.

Så motverkar du kemisk smärta

Vid över­be­last­ning av nac­ken kan mjuk­de­lar i nac­ken samt alla de små leder­na i nac­ken bli irri­te­ra­de och belast­nings­käns­li­ga och där­med orsa­ka smärt­pro­ble­ma­tik. Boven i dra­mat är just den sta­tis­ka belast­ning­en och resul­ta­tet kan bli kro­nisk smär­ta och värk. Arbetar man i en posi­tion länge, exem­pel­vis med armar­na över axel­höjd mins­kar blod­cir­ku­la­tio­nen, väv­na­den blir kom­pres­sions­käns­lig och mus­ku­la­tu­ren utmat­tad. Då bör­jar smär­ta sig­na­le­ras till hjär­nan. Efter ett tag upp­står en så kal­lad kemisk smär­ta, mus­keln har då fått syre­brist och det enda sät­tet att mot­ver­ka det är genom rörel­se. När du pau­sar från en akti­vi­tet och rör på dig sätts blod­cir­ku­la­tio­nen igång och trans­por­te­rar ut nytt syre till hela krop­pen sam­ti­digt som slagg­pro­duk­ter trans­por­te­ras bort.

Nackdelen med planerade pauser

Med goda avsik­ter har vis­sa arbets­plat­ser infört pla­ne­ra­de pau­ser – det vill säga pau­ser som alla de anställ­da ska ta sam­ti­digt. Många gång­er resul­te­rar det tyvärr i att de anställ­da istäl­let hop­par över sina spon­ta­na småpauser.
– Det är inte hel­ler bra. Vissa män­ni­skor igno­re­rar allt­så krop­pens sig­na­ler och här­dar istäl­let ut genom smär­tan för att vän­ta in den styr­da pau­sen, säger Sofia och fort­sät­ter: – Det bäs­ta en arbets­gi­va­re kan göra är att upp­munt­ra sina anställ­da att lyss­na på sina krop­par. Märker en av dina anställ­da av smär­ta efter 20 minu­ters arbe­te? Säg då till den­ne att sät­ta en timer på 17 minu­ter och när kloc­kan ring­er är det dags för paus med rörel­se i ett par minuter.

Växla arbetsuppgifter

Hur gör man då med yng­re med­ar­be­ta­re som kanske ännu inte fått någ­ra fysis­ka pro­blem? För des­sa män­ni­skor kan pla­ne­ra­de pau­ser vara posi­tivt, menar Sofia. Men det är arbets­upp­gif­ten som avgör. Handhållna elekt­ris­ka verk­tyg, som bor­rar, ska exem­pel­vis ald­rig använ­das allt­för långa stun­der eftersom vib­ra­tio­ner­na kan orsa­ka nerv- och kärlskador.
– Elektriker behö­ver väx­la arbets­upp­gif­ter – över dagen, vec­kan, måna­den och året. I bör­jan fun­kar sta­tis­ka arbets­upp­gif­ter, men suc­ces­sivt krävs det myc­ket mind­re för att trig­ga igång smärta.

Stress blockerar signaler

Att styr­ke­trä­na stär­ker krop­pen och gör den tåli­ga­re för belast­ning. Viktigt är dock att man trä­nar och lyf­ter på rätt sätt, gär­na till­sam­mans med en instruk­tör de förs­ta gång­er­na och att man gör fär­re repe­ti­tio­ner med pau­ser mellan.

För en del upp­står pro­ble­men tidigt, för and­ra tar det läng­re tid innan de fram­trä­der. Vid hög belast­ning har hjär­nan dess­utom en för­må­ga att stänga ute trött­hets­käns­lor och var­nings­sig­na­ler om att krop­pen behö­ver åter­hämt­ning. Stress kan näm­li­gen bloc­ke­ra de fysis­ka sig­na­ler­na som hjär­nan skic­kar ut för att med­de­la dig att ta det lugnt. Människor med hög stress­be­last­ning upp­le­ver ofta mer smär­ta och får stör­re kon­se­kven­ser i sitt arbets­liv av smärtan.
– Hög belast­ning i sig är inte far­ligt, men man mås­te få tid till åter­hämt­ning. Därför är pau­ser­na och omväx­ling av arbets­upp­gif­ter otro­ligt vik­ti­ga, säger Sofia.

6 smarta rehab-övningar

1. Gör cirk­lar med huvu­det för att stret­cha ut nac­ke och hals. Det ska kän­nas skönt och inte göra ont. Ta ut rör­lig­he­ten åt alla håll, men pres­sa inte på. Kom ihåg att andas.
2. Rulla axlar­na med armar­na häng­an­des rakt ner, först i cirk­lar bak­åt och framåt.
   
3. Dra upp axlar­na mot öro­nen, håll i tio sekun­der. Släpp efter och vän­ta ett par sekun­der. Upprepa.
4. Gör sto­ra arm­cirk­lar med raka armar. Variera arm och rikt­ning. Översträck inte, det ska inte göra ont.
5. Fäll fram över­krop­pen med rak rygg och sätt hän­der­na på låren eller smal­be­nen (bero­en­de på hur vig du är). Böj och sträck sedan benen upp och ner. Vill du kan du även stan­na med böj­da ben i ett par sekun­der innan du sträc­ker ut dem.
   
6. Stå lite mer än höft­brett, med hän­der­na på höf­ter­na och gör cirk­lar med höf­ten, som om du roc­kar rockring.