Byggbranschen står och stampar

Boken ”Den inef­fek­ti­va bygg­bran­schen” (Ekerlids för­lag, 2019) är skri­ven för att vara ett debat­tin­lägg om i vil­ken rikt­ning bran­schen bör gå i fram­ti­den.

– Det är inte på något sätt någon upp­gö­rel­se med något enskilt bolag eller ens med bran­schen som hel­het. Folk vill göra ett bra jobb. Men bran­schen är fast i struk­tu­rer som gör att den inte utveck­las. Vi kom­mer inte fram­åt. Och med tan­ke på att det är Sveriges störs­ta bransch, och att den i kom­bi­na­tion med fas­tig­hets­bran­schen står för störst utsläpp, så är det ett stort pro­blem, säger Mikael Anjou.

Han menar att medan and­ra bran­scher har gjort sto­ra fram­steg när det gäl­ler lön­sam­het krä­ver bygg­bran­schen lika myc­ket resur­ser i dag som för 20 år sen.

– Byggkostnaderna har mer än för­dubb­lats på 20 år. Bara kva­li­tets­pro­ble­men kos­tar enligt Boverket 100 mil­jar­der kro­nor om året. Andra bran­scher får ut allt mer med mind­re resur­ser, medan vi får ut allt mind­re med mer resur­ser. Orsaken till det tror jag är en kom­bi­na­tion av många fak­to­rer, säger Mikael Anjou.

I sin bok pekar han ut fram­för allt fyra fak­to­rer som påver­kar, och den förs­ta av dem är alla regle­ring­ar. Dels är regel­ver­ket ofta snå­rigt, vil­ket gör att man ofta tving­as job­ba för att föl­ja reg­ler­na och inte för kun­der­nas bäs­ta. Dels tol­kar kom­mu­ner­na bygg­reg­ler­na på oli­ka sätt och stäl­ler ofta särkrav.

– Det bety­der att var­je pro­jekt blir unikt, så man inte kan ta med sig lär­do­mar från tidi­ga­re byg­gen. Det blir inga sam­ord­nings­ef­fek­ter. Relaterat till det­ta är ock­så att bran­schen är låst i sin syn på ansvar och risk: risk är en kon­stant som ska för­de­las, sna­ra­re än mini­me­ras, säger Mikael Anjou.

Den and­ra fak­torn är vad han kal­lar ”upp­hand­lings­sju­kan” – ten­den­sen att kon­kur­rens­ut­sät­ta alla pro­jekt.

– Det har bland annat till följd att man genom att byta ent­re­pre­nör och per­so­nal mel­lan var­je pro­jekt inte hel­ler här får med sig någ­ra lär­do­mar från tidi­ga­re byg­gen. Upphandlingarna leder ock­så till att man pres­sar tim­pri­ser­na så myc­ket att man får använ­da påslag på mate­ri­e­len för att kom­pen­se­ra. Man kom­mer in i en snur­ra som dri­ver pro­duk­ti­vi­te­ten åt fel håll, säger Mikael Anjou.

En tred­je fak­tor är struk­tu­rer i unde­rent­re­pre­nörs­le­det, och inte minst el- och VVS-bran­scher­na med kick­backs i gros­sist­le­det, all­de­les för sto­ra mate­ri­alpåslag och sned­vrid­na rabatt­sy­stem.

– Jag har stött på så höga rabat­ter som 97 pro­cent. Det är ju var­ken rim­ligt eller sunt.

Den fjär­de och sista fak­torn som hind­rar bygg­bran­schens utveck­ling är kol­lek­tivav­ta­len.

– De är all­de­les för­le­ga­de och har i prin­cip inte änd­rats sedan slu­tet av 1980-talet, när för­ut­sätt­ning­ar­na var helt annorlun­da än idag. I avta­len finns till exem­pel inga inci­ta­ment för kom­pe­tens­ut­veck­ling. En elekt­ri­ker som ock­så vill bli snic­ka­re får först gå som lär­ling i fle­ra år till 80 pro­cents lön, men får ing­et som helst löne­påslag när han eller hon är fär­dig­ut­bil­dad. Trots att det är något som kan vara bra både för per­so­nen i sig, och för fir­man den job­bar på, säger Mikael Anjou.

Hur pro­ble­men inom bran­schen kan lösas menar Mikael Anjou ser oli­ka ut bero­en­de på var i ked­jan man job­bar, men han gör någ­ra över­gri­pan­de fun­de­ring­ar.

– De fles­ta för­änd­ring­ar­na bör kom­ma från bestäl­lar­le­den, för det är de som har mest att vin­na. Men jag tror att både poli­ti­ker, före­ta­ga­re och bransch­or­ga­ni­sa­tio­ner behö­ver arbe­ta för att attac­ke­ra struk­tu­rer­na. Det behövs enkla­re bygg­reg­ler som foku­se­rar på det som är vik­tigt, och de kom­mu­na­la särkra­ven mås­te mins­ka – hus som fun­kar i Alingsås mås­te i prin­cip ock­så fun­ka i Botkyrka. Arbetsmarknadsparterna behö­ver få fram ett nytt, modernt kol­lek­tivav­tal och sat­sa på att rekry­te­ra in unga män­ni­skor i bran­schen, säger Mikael Anjou.
Han är ändå opti­mis­tisk, och menar att det fak­tiskt finns en stark vil­ja att för­änd­ras i bran­schen.

– Det har varit en enorm pro­duk­tions­takt de senas­te åren, och då har det varit natur­ligt att man har foku­se­rat mer på voly­mer­na. Men nu när kon­junk­tu­ren hål­ler på att vän­da kom­mer det att bli allt mer intres­sant att arbe­ta med effek­ti­vi­tets­frå­gor.